Markus Eriksson

1818 - 1889  (71 år)

• Namn	Markus Eriksson
  Födelse	27 Jul 1818	Gafsele, Åsele
  Kön	Man
  Död	11 Sep 1889	Getvattnet, Åsele
  Noteringar	Övertar hemmanet Kommer från Gafsele 1857. Flyttar till Lomsjö 1858, till Getvattnet 1870. Torpet vid Getvattnet Utdrag ur: Norrland i ord och bild.Det var en vacker vårdag år 1870 - närmare bestämt fredagen före pingst. I skogarna norr om Lomsjön i Åsele socken kom en liten skara vandrande. Det var man, hustru och dotter samt tre kor, några får och getter. Målet för vandringen var den lilla sjön Getvattnet, belägen mellan Lomsjön och Afvasjön. Fram emot kvällningen nådde man fram till sjöns södra strand, där ett provisoriskt läger tillreddes. Detta tillgick på så sätt, att en "gapar-koja" byggdes för expeditionens mänslika medlemmar, sedan korna, fåren och getterna tjudrats under var sin gran. så gick man till vila efterdagens strapatser. Det hade gått utför för Markus Eriksson. Han var från Gafsele men hade slagit sig ned på ett hemman i Lomsjö tillsammans med hustrun, Märta Lisa Danielsson från Mårdsjön i Dorotea. I sitt äktenskap hade de fått fem barn, av vilka de fyra äldsta voro gifta och hade flyttat hemifrån. Endast den 14-åriga dottern Märta var kvar hemma. År 1863 började svårigheterna, det blev "oår", inte bara ett utan det följdes av ytterligare sex. Markus Eriksson råkade i skuld, såg sig inte i stånd att betala den, och resultatet blev den ovan skildrade flyttningen, sedan hemmanet gått till fodringsägarna. Det kändes hårt, i synnerhet som till hemmanet hörde ganska värdefull skog, som kunnat avhjälpa svårigheterna, om tillräckligt anstånd erhållits. Nu började en tid av hård möda för nybyggarna vid Getvattnet. Det gällde inte bara att skaffa folk och fä tak över huvudet, utan man måste ju också ha föda. Men det var kärnvirke i både far, mor och dotter, och det gick. Först tillagades ett någorlunda ändamålsenligt fähus åt korna, och till hösten hade man också fått en stor lappkoja färdig åt familjen. På stranden fanns det bra bete, och människoföda erhölls till stor del ur den fiskrika sjön. Så gingo några år. Marken hade av nybyggarnas flitiga händer uppodlats, lappkojan hade blivit ersatt av en timmerstuga. och fähuset hade förbättrats. Man tick ju arbeta hårt, men man drog sig fram och det var huvudsaken. Vilket arbete Markus Eriksson och hans familj hade utfört, förstår man bäst därav, att det lilla torpet kunde frambringa 11 tunnor korn, om det blev "go-år" Två kor, en häst, några får, getter och höns hade man, och till djuren kunde man skörda ända till 26 hässjor självvuxet foder ett bra år. Fisket i Getvattnet utgjorde alltjämt en viktig del av rusthållet. Emellertid fanns det ett mörkt moln på de tre nybyggarnas himmel. De bodde på ofri grund. Vem som egentligen rådde om marken, var något oklart, ty laga skifte hade ännu inte skett, men ibland fick man en påminnelse om främlingskapet i denna världen, Vid ett tillfälle uppenbarade sig sålunda några Varpsjöbor och påstodo, att marken tillhörde Varpsjö, men sedan man rådgjort med vederbörande landsfiskal, fick man klart för sig, att torpet låg på Lomsjö ägor. År 1889 dog Markus Eriksson vid 69 års ålder, och nu stundade vargatider for de bägge ensamma kvinnorna i stugan. Fyra bönder från Lomsjö, vilka ägde marken, kommo nämligen och gjorde sina anspråk gällande. Stället var deras, inte tu tal om den saken. Änkan och dottern fingo emellertid som en ynnest bo kvar i stugan, men jorden fingo de inte bruka. En ko hade de tillåtelse att hysa, men den fick man stilla med löv och sjöfoder. Så gick det till år 1897. Då även modern skattade åt förgängelsen. Nu var det slut med dotterns nådtider, och hon hade inte annat att göra än packa sig iväg.Någon ersättning för stugan kunde hon inte få ut, ty vid dess uppförande hade bönderna biträtt med några dagsverken. För uthusen hade hon däremot rätt till en liten ersättning, men denna rätt blev aldrig bevakad- inte att undra på, om man betänker, hur hon skulle känna det att nödgas lämna det hem, där hon strävat, kämpat och hoppats under så många år. Detta är huvuddragen av den berättelse, som den gamla omtalade för mig en regnvädersdag för en tid sedan. Hon är gammal nu, Märta Markusson, men minnet är gott, och berätta kan hon. Nu bor hon i Varpsjö, i en liten stuga. som vänliga människor gjort insamling till och byggt upp åt henne - så fick hon ändå ett eget hem på gamla dagar. Ända till för ett par år sedan vandrade hon på vårarna regelbundet de fyra kilometrarna till Getvattnet for att fiska, en konst, som hon suveränt behärskar. Nu har värken slagit sina klor i hennes gamla kropp och gjort slut pi fisketurerna, men den har inte mäktat alldeles bryta ner den arbetssega gestalten. Medan regnet smattrar mot rutorna i den lilla låga stugan, sitta vi och tala om gammalt och nytt - hon mest om gammalt, jag mest om det nya. Själv ser hon inte något märkvärdigt i det arbete, som hon och hennes föräldrar nedlade därborta vid torpet vid Getvattnet. Men i en sak äro vi ense: att det är bedrövligt att komma dit och se, hur där nu ser ut. Sedan 1897, då mor Märta Lisa dog, har inte jorden kring torpet brukats. Marken har försålts till ett bolag, vars enda intresse är att få ut det mesta möjliga av skogen runtomkring. Man kan ännu se, var de med svettig möda uppbrutna tegarna funnits, men buskarna svepa över varje år sina snår tätare over platsen. Husen står kvar, men de användas numera endast till fäbodar en kort tid årligen och förfalla mer och mer. Regnskuren upphör, jag tar avsked av den gamla och ror hem. Men jag kan inte få bilden ur mitt sinne, bilden av de tre människorna, som den vackra vårdagen för 62 år sedan kommo vandrande till Getvattnet. De ägde inte tak over huvudet, men de ägde något, som vår moderna tid har bra litet utav: seg ihärdighet, tålamod och hoppfull förtröstan. Dyrkan av den snöde Mammon har väl utplånat det mesta av deras händers flit, men minnet av deras möda bör inte få dö. Ty det kan hända, att vi moderna unga människor ibland kunna ha gott av att tänka på en sannsaga sådan som den om torpet vid Getvattnet. PS. Den här intervjun är skannad ur tidskriften *NORRLAND I ORD OCH BILD* Av Paul Vallgren, Granliden, Varpsjö.
  Person-ID	49891	Lindh
  Senast ändrad	24 Apr 2014

  
  

  Far	Erik Svensson           f. 1790, Varpsjö, Åsele           d. 7 Nov 1847, Gafsele, Åsele (Ålder 57 år)
  Mor	Ingeborg Markusdotter           f. 1794, Gafsele, Åsele           d. 21 Dec 1834, Gafsele, Åsele (Ålder 40 år)
  Vigsel	18 Mar 1815	Åsele, Lappland
  Familjens ID	3054	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

  Familj	Märta Lisa Danielsdotter           f. 27 Okt 1816, Mårdsjö, Dorotea           d. 14 Nov 1897, Getvattnet, Åsele (Ålder 81 år)
  Vigsel	1 Mar 1840	Dorotea, Lappland
  Barn	+ 1. Erik Markusson           f. 27 Jun 1841, Gafsele, Åsele           d. 28 Apr 1921, Snårberget (Forsnäs), Dorotea (Ålder 79 år)   2. Markus Markusson           f. 29 Jun 1844, Gafsele, Åsele           d. 6 Jul 1870 (Ålder 26 år)   3. Daniel Markusson           f. 25 Dec 1845, Gafsele, Åsele           d. 9 Feb 1846, Gafsele, Åsele (Ålder 0 år) + 4. Per Markusson           f. 31 Mar 1848, Gafsele, Åsele           d. 8 Maj 1925, Varpsjö, Åsele (Ålder 77 år)   5. Anders Markusson           f. 30 Nov 1849, Gafsele, Åsele + 6. Sven Valentin Markusson           f. 14 Feb 1852, Gafsele, Åsele           d. 28 Mar 1912, Säljberg, Åsele (Ålder 60 år)   7. Inga Erika Markusdotter           f. 16 Maj 1854, Gafsele, Åsele           d. 3 Aug 1909, Lomsjö, Åsele (Ålder 55 år)   8. Märta Stina Markusdotter           f. 8 Mar 1856, Gafsele, Åsele   9. Klara Karolina Markusdotter           f. 11 Jul 1860, Lomsjö, Åsele           d. 8 Okt 1861, Lomsjö, Åsele (Ålder 1 år)
  Familjens ID	3056	Familjeöversikt  |  Familjediagram
  Senast ändrad	6 Aug 2024

  
  

• Händelse-karta		Födelse - 27 Jul 1818 - Gafsele, Åsele Vigsel - 1 Mar 1840 - Dorotea, Lappland  = Länk till Google Earth
  Teckenförklaring, märken	: Adress       : By/Stad       : Socken/Församling       : Landskap       : Stat/Provins       : Land       : Ej definierad