Tåsjömål

    
STENBANKEN.COM

STENBANKEN

Gerd och Gustav

Jonny

Jörgen

HÄRBRET

Jesper och Nina med fam.

Jonas och Erika med fam.

LILLSTUGAN

Janne och Gunnel med fam.

SLÄKTEN

släkten Olof och Erika Lindh

släkten Gustaf och Ingeborg Larsson

släktens "kändisar"

TÅSJÖ

Tåsjömål

Tåsjö länkar

FORUM

Jannes (b)logg
 

 

   

Dialekten i Tåsjö är ju i stort Ångermanländska, och det kan man ju förstå när man börjar släktforska och ser att Tåsjöborna till stor del härstammar från Fjällsjö, Junsele, Ramsele osv.

Min svåger Björn Blom har gjort ett mycket förtjänstfullt arbeta att dokumentera ner Tåsjömålet i form av en ordbok som jag fått chansen att länka till härifrån.

Som han skriver i förordet, vi vill mycket gärna ha synpunkter, rättelser, tillägg, osv.
så skicka ett mail till honom eller mig.

ORDLISTA  

 

Vår familj har länge haft tillgång till en dikt skriven på Tåsjömål (eller möjligen något närbesläktat), men tyvärr vet vi inte var den kommer ifrån.
Så, är det någon som känner igen följande dikt, vet vem som författaren är eller var den kan härstamma från, så är vi mycket intresserade av att få veta.

Ä BÅRDOMSMINNÄ FRÅN TÅSJÖN

Såt på broärn om aftan en gang
n' pojk vä ä tättmjålksspillkum ti nävan.
Bärbent å bärfot, å vä dyngiä hänner
rååln vä skia ti mjålka.
Innarnet stugen hååln håräa momma ståkä kring spisen,
slamra vä källren, å gredd däri älln vä kroken.

Mya å knorttn flåg kring yga.
Himmeln va blå, men na guvern syntes där söat.
Sola geck låkkt nu om aftan,
å vattnä låg blankt nei vika där storåbbarn sloo.
Ystarnet sjöön hårdes na schäller.
Kräka på himväg, mjålkstinn å plågä tå åtä,
råta sä eko gedd skall mella knååsa.

Då pojken hadd etä sä ställtn åt skåla på broärn,
geck neåt vägen där jolbära vax utsöm dikä.
Kråp mella viern å flåckä å svårdd
å va fäjjen dä ållri nan aan kommä tell jolbärhåkkstä han ågd.
Å äshe dä kommä nan fälänäs väglyss sä gymmtn' sä,
låg som än snäle raklang å still
tellansj knasträ ti grusä hadd tystnä.
Sen glyttn' opp å kastä na jitygä oppät å neätt vägen
Å mådd som än flågä på sockrä.

Sä geck nagrä vecker
Som yrvärä far ikring knuta vä fåksnöön
geck dägana fort tellarnes sjålanna.
På lägden låg kräka å hjärtä,
forä va slegä å välln vax safti å grön.

Å päranna kommä. Dä göfte tå jola
å kårn va frodi å lang ä hän årä.
Pojken fåljd vä häri fåren å grov ättä pären vä fingra.
Na gräv haddn int släfft åt, men vä skulln´ vära,
å hjålpa va marnom.

N' måra om senhösten' låg jola vit
Isn' hadd lakt sä i vika.
Vintern hadd kommä, men ållt som skull göras va gjort.
Innhädd va forä ti laern, surfisken såltä ti kagga
å pären ur jola. Dägan feck komma å gå
bärä ven rack tell som låg oppflidd häri lirä.
Å dägana kommä å geck som dom ållten ha gjort ....